She's just like a puppy..

Kärlek är aldrig som i filmer. Falsk marknadsföring. Eller varför slutar de alltid med "happy ending"?
Det är svårt. Riktigt svårt. Men vore det enkelt då skulle vi alla sett till att vara där. Enkelt är för lätt. Det ska vara svårt. Man ska få kämpa för det. Och visst är det rätt. Kämpar man då visar man intresse. Inte bara om kärlek pratar jag om nu. Utan om allt. För den som inte kämpar den förtjänar inte lika mycket som den som kämpar. Men man kan ju inte kämpa hur mycket som helst. Vissa personer får kämpa mer än de förtjänar. Medans andra glider fram som i ett skidspår. Men vad är vår värld utan orättvisor? De har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Men i vissa sammanhang glömer man bort sig själv. Och vad man själv är värd. Är det värt att kämpa så här mycket eller borde man vända ryggen till och inse att: har man inte nått sitt mål nu så är det dags att kasta in handduken och dra sig tillbaka?
Självinsikt. Vi får ju inte överskrida den. Lagom är bäst, som alltid. Inte för lite, det vinner man inget på. Och inte för mycket, det kan man förlora på. Så lagom är bäst. Men framför allt; "självinsikt". Never forget about that! Det är enkelt. Man luras med. Man ljuger för sig själv. Och rätt så det är så vaknar man en dag och tittar sig i spegeln och undrar;
"Vad fan håller jag på med?"
"Hur kunde det gå så här långt?"
Man har sig själv att skylla. Det finns ingen annan. Ingen annan alls. Bara en själv. Vi kan förneka det för oss själva hur mycket vi vill men en vacker dag står vi där. Och då har vi ljugit färdigt. Sen efter några år skrattar man åt det. "Ett skratt förlänger livet". Det blir ett låångt liv med andra ord ;-)

..just like a puppy who says: "love me, love me, love me.."