Hello stranger

Desire is a stranger, you think you know.

Intimacy is a lie, we tell ourselves.

Truth is a game, you play to win.

And if you believe in love at first sight, you never stop looking.

Alltid spelas det spel. Den som satsar högst vinner högst. Den som chansar har en chans på 50/50. Och den som ger sig, förlorar. Svårare än så är det inte. Busenkelt.

People are better then no people.

Människor är otrogna. I filmer och i verkligheten. Men min poäng är, i hur många procent av de filmer där en person har en affär bakom ryggen på sin partner bestämmer sig för att lämna sin man/fru och vara med älskaren/älskarinnan?
Om det inte kan hända på film så kan det väl knappast hända i verkligheten? Så vad är det man inbillar sig egentligen att man ska få ut av en affär? Bra sex? Man ljuger för den ena för lite sex? Klandrar ingen, alla får leva sitt liv som de vill. Men den som gapar efter mycket.............! Resten kan ni nog fylla i själv.

Vissa saker får man aldrig glömma. Det är det som är det jobbiga. Det tog ett tag att komma på det, men nu vet jag. Glömma det som varit och bara gå vidare. Förneka saker för sig själv gör vi alla. Ibland omedvetet. Ibland inte. Men förneka gör vi. Man kan till exempel säga att man inte bryr sig men ändå dyker det upp saker som antyder till att man bryr sig. Så hur mycket du än förnekar det så har jag satt mina spår. De är som ärr. Och ärr har man kvar, de försvinner aldrig helt. Jag har inte sett det förrän nu lustigt nog. Tänk vad en människa kan åstakomma. Vi sätter nog alla våra ärr någonstans. För visst har jag mina ärr jag med. Vissa ärr syns mer än andra. Vissa ärr syns inte alls.

"It's been a long time. But they always come. They are my people. People keep you going. People are better then no people"

For free?

Vad är problemet?

"Man kan inte ens "köpa" personer längre. Inte ens de mest giriga människor går att köpa." Vad har hänt?

Vad har hänt med denna värld?
Öppnar man munnen så blir det fel. Öppnar man den inte så blir det ännu mera fel. Öppnar man den lite, så är det för lite.
Anpassning är bra så länge det fungerar och är på lika villkor. Allt annat går bort. Ingenting är gratis. Inte ens de små små sakerna man ger bort som inget kostar är gratis. Man förlorar alltid lite på allt man ger. Ibland har man tur och vinner tillbaka det dubbla. Men det är sällan.
Men hur kommer det sig att man fortsätter?
De som ger och ger, varför fortsätter de?
Antingen är man bara korkad eller så vägrar man ge upp. Och visst man ska inte ge upp. Men ibland handlar det ju inte om att ge upp utan det handlar om att inse sitt bästa. "Ta sitt förnuft till fånga".
Man tröttnar till slut. Är det meningen att det ska bli en "jackpott" så blir det så. Fast med lite hjälp på traven. Man kan ju inte vinna på en lott om man inte köper den först.

Kör ditt egna race. En dag så faller alla bitar i pusslet på plats och då ska man inte ångra någonting alls. Vad man har gjort, hur man har levt, sina val man gjort och även de val man valt bort. Känner man ångest för det så lever man fortfarande kvar i det förflutna.
Den dagen ni föddes klipptes navelsträngen av med hjälp av en barnmorska.
Den dagen ni flyttar hemifrån klipps de banden av med hjälp av era föräldrar. För nu får ni klara er på egen hand.
Nu kanske det är dags att hitta ett eget sätt att klippa av banden ifrån det förflutna och gå vidare? Finns säkert både bra sätt och mindre bra sätt, vad vet jag? Just do it. Vad har man att förlora? Stampar man på samma plats för länge blir det ett hål. Hålet blir djupare och djupare. Till slut är det så djupt att ni inte kan klättra upp. Tror ni att man får ångest då? Hade jag varit fast i ett hål hade jag definitivt haft ångest och varit rädd.