Två vänner gick i en öken. Efter ett tag så började de att bråka, och den ena gav sin vän en örfil.
Han kände sig sårad, men utan att säga något, skrev han i sanden: "IDAG GAV MIN BÄSTE VÄN MIG EN ÖRFIL".
De gick vidare tills de fann en oas, där de badade. Vännen som hade fått sig en örfil var nära att drunkna, men blev räddad av sin vän. Då han hade lugnat sig, skrev han på en sten: "IDAG RÄDDADE MIN BÄSTE VÄN MITT LIV".
Vännen som hade gett han en örfil och räddat han från att drunkna frågade då: "När jag slog dig skrev du i sanden, och nu skriver du på en sten. Varför det?"
Han svarade: "När någon gör dig ont, borde du skriva det i sanden så att det kan slätas ut och försvinna. Lär dig skriva dina sår i sanden, och gravera in det positiva i sten".
Man säger att det tar en minut att möta en speciell människa, en timme att sätta pris på det, men ett helt liv att glömma det!
