She's just like a puppy..

Kärlek är aldrig som i filmer. Falsk marknadsföring. Eller varför slutar de alltid med "happy ending"?
Det är svårt. Riktigt svårt. Men vore det enkelt då skulle vi alla sett till att vara där. Enkelt är för lätt. Det ska vara svårt. Man ska få kämpa för det. Och visst är det rätt. Kämpar man då visar man intresse. Inte bara om kärlek pratar jag om nu. Utan om allt. För den som inte kämpar den förtjänar inte lika mycket som den som kämpar. Men man kan ju inte kämpa hur mycket som helst. Vissa personer får kämpa mer än de förtjänar. Medans andra glider fram som i ett skidspår. Men vad är vår värld utan orättvisor? De har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Men i vissa sammanhang glömer man bort sig själv. Och vad man själv är värd. Är det värt att kämpa så här mycket eller borde man vända ryggen till och inse att: har man inte nått sitt mål nu så är det dags att kasta in handduken och dra sig tillbaka?
Självinsikt. Vi får ju inte överskrida den. Lagom är bäst, som alltid. Inte för lite, det vinner man inget på. Och inte för mycket, det kan man förlora på. Så lagom är bäst. Men framför allt; "självinsikt". Never forget about that! Det är enkelt. Man luras med. Man ljuger för sig själv. Och rätt så det är så vaknar man en dag och tittar sig i spegeln och undrar;
"Vad fan håller jag på med?"
"Hur kunde det gå så här långt?"
Man har sig själv att skylla. Det finns ingen annan. Ingen annan alls. Bara en själv. Vi kan förneka det för oss själva hur mycket vi vill men en vacker dag står vi där. Och då har vi ljugit färdigt. Sen efter några år skrattar man åt det. "Ett skratt förlänger livet". Det blir ett låångt liv med andra ord ;-)

..just like a puppy who says: "love me, love me, love me.."

Tiden läker alla sår, så ingen kommer minnas om hundra år.

Vi är alla olika. Ingen är den andre lik. Vi tänker olika. Vi är olika.
Du har tänkt allt som sagts om mig. Och du har trott allt du hört om mig.
Hur övervinner man det?
Ska man lägga ner sin tid på att bevisa motsatsen till någonting som någon varit korkad nog att tro på?
Nej. Hade man gjort det hade man ju varit ointelligent. Och på den nivån vill man ju inte vara! För då är man ju på samma nivå. Ointelligenta båda två.
Jag vet att jag inte är lätt att förstå sig på. Tro mig. Inte ens jag förstår mig på mig själv ibland. Men du kan ställa frågor. Finns det en eller finns det tusen? Och låt mig få svara på dom. Det är lättare så. I WON'T BITE!

Nu blir det nystart! Ny stad. Nytt liv. Nya möjligheter. Lämnar smutsiga Göteborg för något renare. *blink i ögat*
Förresten, jag har fått en del förfrågningar om fler bilder här på bloggen.
"Hänt Bild" är en tidning som bara kostar hela 19 riksdaler. Den finns att köpa i diverse matbutiker samt kiosker. Köper den själv faktiskt någon gång ibland. Den har inte så mycket text utan de fokuserar mera på bilderna. Så vill ni ha mera bilder? Köp "Hänt Bild" eller gå in på någon annan blogg! :-D
SE så mycket bilder tidningen innehåller..

Choose me. Take me. Love me.

Tänk er ett höghus. Ett högt höghus. Ni är vana att vara på våning 2. Så ju högre upp ni går desto jobbigare blir det. Till slut är ni högst upp. Ni kan inte titta ner för höjdrädslan. Men ni vill tillbaka till våning 2. Ni vill tillbaka till där ni har varit de senaste året. Där ni är trygga. Men för att komma dit måste ni vända er om och titta ner. Det finns ingen hiss. Ingen snabb väg ner. Ni visste om detta men ändå så lyckades ni hamna där uppe. Det finns en dörr där ni står. Dörren tar er upp på taket. Men ni vill inte gå upp på taket för er höjdrädsla. De människorna som står där, pushar er att gå upp på taket men ni vill inte. De tjatar på er och de ger inte upp. Vågar ni stå emot och vända ryggen till för att gå ner eller går ni upp på taket för att övervinna er rädsla för höjden?
Hur vänder man i så fall ryggen till och går ner?
Eller hur vågar man trotsa alla människor som räknar med att man ska gå upp?

Det finns tydligen inget mellanting. Inget alls. Så hur ska jag vara? Det är som en ful klänning. Hur man än vrider och vänder på den så är den ändå lika ful! Det går inte att göra den snygg.

How it feels to be the only one?

If you were a king,
up there on your throne.
Would you be wise enough to let me go?
For this queen you think you own?

Ibland är du skrattretande mister!
Man lever en gång. Ta chansen! Till alla er som klagar på hur folk beter sig och inte förstår varför man gör vissa saker så "drop it"! Om man inte provar, ska man då gå hela livet i sin vetskap om hur det kunde ha varit, känts eller förändrat någonting?
Gör man däremot slag i saken, som det så fint heter, så vet man ju precis vad som var bra och mindre bra med det. Antingen så får man ju positiv respons eller negativ. Och det som är negativt är ju bara till att glömma bort. Inte sant? För det gör ju inte livet mera positivt utan snarare tvärtom. Men det positiva kan förändra så mycket. Man borde prioritera och prova på mycket mera än vad man gör. Människor är för fega! I alla fall de jag känner till. De lever samma liv dag ut och dag in. Är fega för nya händelser och erfarenheter och är LATA. Det är lathet det handlar om. Lathet orsakar mycket. Bland annat fetma, bitterhet och tristess. Inte minst så gör de oss allmänt tråkiga! Nee *booring*

Så var man hemma ifrån Oslo igen, men bara för en kort period :-)
...by the way, "Tack för trevligheten" haha! ;P

Dusk or dawn?

Tänk er att ni går på en väg. Det är en lång väg. Bakom er har ni en by. Den byn ni har lämnat. I den byn bor det människor. Lyckliga som bittra, rika som fattiga. Där finns också djur. Alla möjliga tänkbara djur.
Längs med stigen ni går är det en vacker natur. Och allting är stillsamt. Till slut kommer ni fram till en stor sten. Vid den stenen så delar sig vägen.
När ni tittar åt vänster så ser det ut att vara gryning. Ni ser inga människor men ni ser några djur. Det är gröna ängar och klarblå himmel. Vattnet är turkost precis som hemma i byn.
När ni sedan vänder huvudet åt höger så ser det ut att vara skymning. Men här ser ni inget levande alls, varken i form av människor eller djur. Det är en mörk himmel men ni ser att det lyser långt långt borta. Det lyser så svagt att ni knappt kan se det.
Ni vet att stigen till vänster leder tillbaka till byn. Men om ni skulle välja att fortsätta gå till höger så kan ni aldrig mera vända om igen.
Så vilken väg väljer ni?
Vänster, som leder tillbaka till byn ni kom ifrån?
Eller höger, som leder någonstans ni inte vet och som ni aldrig kan återvända ifrån?
*Tell me*
- - - - - - - - - - - - - - - - -

Vad har hänt med Göteborg?
Det spelar ingen roll var, när eller hur man går ut. Det är samma musik som alla dj's spelar. (Har ni svårt att hitta nya låtar eller?)
Det är alltid samma människor ute. (Trevligt när det är ansikten man känner igen, men lite nytt folk hade inte skadat).
För att inte tala om hur bra vissa är på att dela med sig av sig själva och till andra. Eller som det kan kallas: INFEKTERAT *warning, warning* Hahaha. Finns det någon som inte legat med någon man känner? Äckligt, egentligen. Men, vad gör det om hundra år?!
Nej, Göteborg är en trevlig stad men det kanske är bäst att gå vidare med sitt liv i tid. Så man inte fastnar här. Vem vill vara kvar i en stad där utvecklingen står stilla?
Pratar egentligen inte bara om kroglivet, utan rent generellt. What's going on?

I fall without my wings

Mirror, mirror on the wall. Tell me what I'm looking for?
Look into my eyes and see, tell me who it's gonna be!?

Vad gör man? Har allt som händer i livet en mening? Är det redan förutbestämt hur våra liv ser ut? I så fall vem bestämde mitt liv?
Eller vad är det som styr våra liv? Det är vårt handlande. Hur vi väljer att gå. Vilka val vi gör. Det är lustigt när man tänker efter, (om någon av er nu har gjort det). För i allt man gör, och då menar jag verkligen allting, så har man alltid minst två val. Och vare sig man väljer det ena valet eller det andra så blir det aldrig samma resultat. Resultaten kan man tycka liknar varandra, men inget är egentligen det andre likt. Det är där våra val kommer in. Väljer vi att göra på ett visst sätt i en situation så påverkar det hela ens framtid. Det jobbiga i en sån situation är om man är osäker på att man gör rätt val.
För hur vet man vad som är rätt?
Och hur vet man vad som är fel?
Är det meningen att vi ska chansa och hoppas att vi väljer rätt val?
Eller finns det något annat sätt att få reda på det?
Tell me!!
Det är ju trots allt det som påverkar våran framtid. Väljer vi fel och går vi fel väg så är det inte så lätt att komma tillbaka, om det ens är möjligt. Och risken att vi ångrar oss är stor.
Och med tanke på att vi har ett liv så vill man ju inte leva det i ånger. Har jag fel?
Och det där med att lita på magkänslan som vissa säger. Hur går det till? Eller att lyssna på hjärtat? Vad är det man egentligen ska lyssna på? Om magen nu säger en sak och hjärtat en annan samtidigt som det i huvudet snurrar helt förvirrat runt i. Hur ska man veta att man tar rätt beslut då?

Mirror, mirror on the wall, tell me what I'm looking for?
I gotta' to know, I needa' know, I gotta' know

De snygga innebär problem.

Ibland gör man saker man inte riktigt förstår sig på. Jag tror att jag gör det nu. Och ibland gör man saker man vet att man inte borde, men man gör dom ändå för att det är så svårt att låta bli. Det är detta vi kallar för misstag. Men man är ju mänsklig. Och misstag innebär och bevisar ju bara hur mänsklig man är.
Jag gör inte allting rätt. Ingen person gör det. Men jag erkänner oftast när jag gör fel. Men vissa personer kan inte det. Och andra förstår inte att dom gör fel. Sen finns det ju de som vänder på det och istället för att säga att de gjort fel, så lyckas de vända på hela situationen och få en annan att tro att det är de som är fel eller gjort fel.
Och sånt får mig att tröttna! Sånt går bort! Verkligen, helt bort!
Man kan inte säga förlåt och lova gång på gång att man inte ska göra om saker eller säga saker om man inte kan hålla det.
Finns det så mycket intelligens i sådana huvuden?
*funderar* Jag tror inte det?!

Svartsjuka är otrevligt men kan också vara bra. Svartsjuka kan förstöra så mycket ibland. Och ibland vill man bara ha det i sin närhet.
Men hur lyckas man få kontroll på det?
Och hur lyckas man att styra det?
Det är ju en känsla. Men det som egentligen styr och det som är svartsjuka, är faktiskt misstag. Man ser sina egna misstag i andra personer. Så det är mina misstag som styr hur svartsjuk jag är. Lustigt. Lite egoistiskt av oss.
Men nu är det slut med det! Vill du se mig som den jag är idag? Eller som jag var förr? Det är det upp till dig. Jag ska inte behöva försvara mig för hur jag var för 2 år sedan eller vad jag har gjort för misstag då. Jag ska inte behöva ursäkta mig och må dåligt för vad gjort innan. Jag står för hur jag varit som person. Och jag vet hur annorlunda jag är idag *glader*. Så är det jobbigt för dig eller någon annan så sluta ha kontakt med mig. Jag har lagt det bakom mig och kan inte du göra det också så, AU REVOIR!!!

Världen älskar ett lyckligt slut. Så ge den ett! ;)