Wednesday, May 20, 2009
Buy my trust? Someone?
Det är det där med tillit som är svårt. Att lita på en människa. De säger att man inte ska dra alla människor över en kamm, men varför bevisar ingen det då!? Varför bevisar ingen att de faktiskt är annorlund i sitt beteende än vad någon annan är? Många personer jag mött har betett sig likadant.
Man visar de respekt, men får inget tillbaka.
Man sträcker ut en hjälpande hand, men får inget tack.
Man lyssnar och visar att man bryr sig, men får igenting tillbaka.
Det verkar som att så fort man slappnar av lite, och visar att man litar på någon så *bang* smäller det till. Och då var det över. I samma ögonblick som man gav med sig så fick man veta att det var det största misstaget man kunde göra. Att lita på en annan människa än sig själv. Är en själv den enda man kan lita på?
Tillit är ingenting man kan köpa i butiken eller tro att man förtjänar på tio minuter. Så varför utnyttjar man det?
Wednesday, May 13, 2009
Sad people
"Lying is the most fun a girl can have without taking her clothes of. But it's better if you do".
Bilder avslöjar. Men ljuger också. Man ska inte tro på allt man ser. Och definitivt inte på allt man hör. Ibland skenar hjärnan iväg av sig själv. Hjärnspöken.
Tänk er en hög med bilder. Kort på massa människor. Man tittar på bilderna och säger: "åh, så vackra bilder, vilka fina kort". Man säger så för att det är så man vill se.
Men själva bilderna är inte alltid så vackra. Men man intalar sig själv och andra att de är vackra genom att säga det. För om bilderna är vackra får det världen att se vackrare ut, vilket man vill. Men det är i själva verket en lögn. Men vem bryr sig om lögnen? För alla blundar vi för det vi inte vill se och ser det vi vill se. Och om en lögn kan få allt att verka bättre så drar vi oss inte undan.
Monday, May 11, 2009
One answer
Tuesday, May 5, 2009
A twinkle in your eye
Man kan inte räkna med någonting i livet. Eller med någon.
Och man ska aldrig vara säker. För ibland kan de mest otippade sakerna ske. De mest oförberedda händelser inträffa. Och vad gör man då?
Vissa ser enda lösningen som att fly. Andra tar tag i det med en gång och några skjuter upp det.
Man ska tänka på sig själv till hundra procent. Man kan tro att man gör det ibland, men så vaknar man upp och inser hur fel man kan ha. För allt man gör påverkar ens egna liv. Oavsett om jag gör någonting för mig själv eller om det är för någon annan så är det jag själv som får ta konsekvenserna. Ingen annan kan ta ansvar för mitt handlande.
Man kan se livet som ett spel. Vilket spel som helst egentligen. Och alla som någon gång spelat ett spel vet att man vill vinna. Hur man spelar handlar om en själv. Vissa fuskar. Andra har lite "tur". Och vissa ger järnet för att vinna. Somliga förlorar. Samma sak är livet. Men ibland undrar man. Allt som händer har en mening tror jag, men vi påverkar den i varje liten handling vi utför. Och i varje litet beslut vi tar. Sköter man inte sina kort rätt förlorar man. Lär man sig av förlusten och tar med sig det till nästa omgång så ökar chanserna för vinst. Men ingenting säger att det kommer bli vinst, för allt beror på hur du spelar och sköter dina kort.
Saturday, April 25, 2009
Hello stranger
Desire is a stranger, you think you know.
Intimacy is a lie, we tell ourselves.
Truth is a game, you play to win.
And if you believe in love at first sight, you never stop looking.
Alltid spelas det spel. Den som satsar högst vinner högst. Den som chansar har en chans på 50/50. Och den som ger sig, förlorar. Svårare än så är det inte. Busenkelt.
Sunday, April 12, 2009
People are better then no people.
Om det inte kan hända på film så kan det väl knappast hända i verkligheten? Så vad är det man inbillar sig egentligen att man ska få ut av en affär? Bra sex? Man ljuger för den ena för lite sex? Klandrar ingen, alla får leva sitt liv som de vill. Men den som gapar efter mycket.............! Resten kan ni nog fylla i själv.
Vissa saker får man aldrig glömma. Det är det som är det jobbiga. Det tog ett tag att komma på det, men nu vet jag. Glömma det som varit och bara gå vidare. Förneka saker för sig själv gör vi alla. Ibland omedvetet. Ibland inte. Men förneka gör vi. Man kan till exempel säga att man inte bryr sig men ändå dyker det upp saker som antyder till att man bryr sig. Så hur mycket du än förnekar det så har jag satt mina spår. De är som ärr. Och ärr har man kvar, de försvinner aldrig helt. Jag har inte sett det förrän nu lustigt nog. Tänk vad en människa kan åstakomma. Vi sätter nog alla våra ärr någonstans. För visst har jag mina ärr jag med. Vissa ärr syns mer än andra. Vissa ärr syns inte alls.
"It's been a long time. But they always come. They are my people. People keep you going. People are better then no people"
Wednesday, April 1, 2009
For free?
"Man kan inte ens "köpa" personer längre. Inte ens de mest giriga människor går att köpa." Vad har hänt?
Vad har hänt med denna värld?
Öppnar man munnen så blir det fel. Öppnar man den inte så blir det ännu mera fel. Öppnar man den lite, så är det för lite.
Anpassning är bra så länge det fungerar och är på lika villkor. Allt annat går bort. Ingenting är gratis. Inte ens de små små sakerna man ger bort som inget kostar är gratis. Man förlorar alltid lite på allt man ger. Ibland har man tur och vinner tillbaka det dubbla. Men det är sällan.
Men hur kommer det sig att man fortsätter?
De som ger och ger, varför fortsätter de?
Antingen är man bara korkad eller så vägrar man ge upp. Och visst man ska inte ge upp. Men ibland handlar det ju inte om att ge upp utan det handlar om att inse sitt bästa. "Ta sitt förnuft till fånga".
Man tröttnar till slut. Är det meningen att det ska bli en "jackpott" så blir det så. Fast med lite hjälp på traven. Man kan ju inte vinna på en lott om man inte köper den först.
Kör ditt egna race. En dag så faller alla bitar i pusslet på plats och då ska man inte ångra någonting alls. Vad man har gjort, hur man har levt, sina val man gjort och även de val man valt bort. Känner man ångest för det så lever man fortfarande kvar i det förflutna.
Den dagen ni föddes klipptes navelsträngen av med hjälp av en barnmorska.
Den dagen ni flyttar hemifrån klipps de banden av med hjälp av era föräldrar. För nu får ni klara er på egen hand.
Nu kanske det är dags att hitta ett eget sätt att klippa av banden ifrån det förflutna och gå vidare? Finns säkert både bra sätt och mindre bra sätt, vad vet jag? Just do it. Vad har man att förlora? Stampar man på samma plats för länge blir det ett hål. Hålet blir djupare och djupare. Till slut är det så djupt att ni inte kan klättra upp. Tror ni att man får ångest då? Hade jag varit fast i ett hål hade jag definitivt haft ångest och varit rädd.
